I helgen var det äntligen dags för Upptäckarna att samlas för hajk. Tyvärr sammanföll detta med att det värdefulla kärnkraftsämnet protonit hade blivit stulet, av spioner. Vi blev kontaktade av självaste SÄPO som nu behövde hjälp av rådiga scouter, för att återfinna det extremt farliga radioaktiva ämnet som misstänktes ha gömts på Hunneberg. Vilket sammanträffande va?!
Vi gav oss ut och letade. Vi hittade både UV- spår i mörkret och spårtecken som ledde oss djupare in i skogen. Spänningen tätnade. Kunde det vara så att vi skulle kunna bli dagens hjältar?
Grymma scouter löste naturligtvis både spionernas svåra chiffer och hittade lösningar för att hålla säkerhetsavståndet på en meter från protoniten. Puh! Det var lite läskigt faktiskt, att vara så nära något så radioaktivt. Vi började må lite illa och kände oss lite påverkade.
När vi funnit protoniten tog vi med det tillbaka till stugan. Självklart med säkerheten i första rummet. SÄPO kom senare på kvällen och tackade oss för vår stora insats. Tack och lov tog de hand om protoniten så att vi kunde känna oss lugna och fortsätta vår hajk i lugn och ro!
Idag fick vi äntligen vara tillbaka i vår älskade scoutstuga igen. Det var alla scouter (och ledare) väldigt glada för. Dagen till ära hade vi bjudit in alla föräldrar till ett föräldramöte. Men först fick de prova på att vara med på en samling och leka What’s the timeout Mr Wolf med oss.
Därefter fick de hoppa upp på altanen. Scouting sker ju mest utomhus, så det är ju kläder efter väder som gäller. Det fick även föräldrarna erfara, så det var lite huttrande vuxna men torra och varma scouter.
Scouterna fick jobba med sina bevismärken, kniv för förstaåringarna och yxa/såg för andraåringarna. Vem kunde ana att knivar och yxor har såå många delar att lära sig?!
”Då har vi varit på hajk med ett helt gäng glada scouter och ledare. Temat var spel, och vi hade fem fantastiska moment på schemat.
Vi kokade såpvatten över elden, vilket visade sig vara ett riktigt bubbligt äventyr. Sedan tog vi hela patrullen genom en rockring utan att släppa varandras händer – ett riktigt klurigt lagarbete. Jätte-Yatzy blev en jättehit, med tärningar som rullade åt alla håll och kanter. Eldade av snöre med riktigt sur ved var både en utmaning och en sur(prise). Och trädbowling – det var lite som att köra klot genom skogen!
När vi räknat ihop poäng och tider skilde det bara tre poäng mellan första och sista patrull. BRA JOBBAT ALLA!
Senare byggde de sina egna tält och konstruerade ett vidskydd att sova i – det blev som en egen liten scoutby.
Och när ledarna hade ”slarvat” och glömt köpa sylt till frukostarna, blev det barnens jobb att koka egen jordgubbssylt. Behöver jag säga att det var en hit? De åt så mycket att de skulle kunna vinna en syltätävling! Och när vi också missat köpa frukostfrallor, blev det till att baka. Över hundra frallor senare, med smör och ost på , hade vi både kvällsmat och frukost i säcken.
Vi passade ju på att äta ute också – det är ju halva nöjet med att vara på hajk!
Till middag serverades ”blackburgare” gjorda på svarta bönor och kryddade med Alexanders hemliga kryddmix. Barnen åt så mycket att man skulle kunna tro att de hade en extra mage gömd någonstans. Nästa dag blev det linsbolognese med spagetti och nyriven parmesan på toppen. Jag kan med säkerhet säga att våra scouters matlagningskonst skulle få vilken finrestaurang som helst att blekna av avund.
Vi spelade också skogsfotboll, med scouter som var selade på slanor så att de bara kunde röra sig i sidled. Det var som att se en cirkus i skogen, med höjdare, bicykletas en hel del ”dönare”. Och publiken hejade och kastade in bollen när den for utanför planen – det var som att vara på en riktig match, fast med en extra twist!
Sista kvällen hade vi ett fantastiskt lägerbål som Mattias höll i. Vi sjöng och dansade runt elden, och vi upptäckte att scouterna hade betydligt bättre motorik än oss ledare – vi hade nog behövt lite mer träning!
Vi har haft en otroligt härlig tid tillsammans! Scouterna har verkligen visat vad teamwork innebär, och vi ledare är så tacksamma för att få vara med er på den här resan. Och ett speciellt tack till föräldrastöttningen vi fick.
Hälsningar från ledarna på Dannebacken i Sjuntorp.”
I onsdags fick ledarna ta en rast från allt lederi för då var det scouternas tur att både planera och genomföra ett eget möte. Första patrullen ut hade bestämt att vi skulle bygga en flotte. Till flythjälp skulle två kanoter användas. Sagt och gjort. Dagens möte blev också en rejäl lektion i både dubbelt halvslag och surrning, då det krävdes båda för att få till en bra flotte.
Det blev ett enastående samarbete, där alla verkligen hjälptes åt att förverkliga visionen!
Dags för ett försök för sjösättning. Lite pirrigt om det skulle fungera som det var tänkt… Patrullen som tänkt ut övningen ville väldigt gärna vara först ut att testa sin uppfinning.
Att det blåste halv storm var inget som avskräckte de här modiga sjöresenärerna…. från att testa i strandkanten. Ett fantastiskt möte med hög stämning rakt igenom!
Idag samlades Sjuntorp och Dannebackens scouter och gick runt Hallsjön. Vi fick uppleva solsken hagel och regn. Vi åt medhavd lunch och fika längs vägen. Vi fick ledarhjälp från både äventyrarna spårarna. Tack Viggo och Sandra.
Helgens höstiga Upptäckarhajk fick lite av ett vattentema. När vädret gav oss en sista septemberhelg med stor sol så fanns det inget alternativ. Ut på sjön bar det. Blåste det? Jomenvisst serru. Liiite trixigt att komma framåt ibland…
Men när vi vaknade morgonen efter och blickade ut över en helt vindstilla sjö så var vi inte sena på en revansch. Vi svepte oboyen och gröten och gav oss ut.
Vi gav också sloganen ”Vill du uppleva äventyr på riktigt” ett ansikte. Vem har sagt att man alltid ska välja den mest framkomliga vägen? Vi satt lite fast. Men med samarbete så löste ju det sig.
Vi hann också med att försöka oss på att bygga en A-bro som vi färdades tryggt och säkert över vattendrag med.
En liten paus för reflektion! Och såklart marschmallows. Kan man nånsin äta för många marschmallows? Ja det är en fråga som återstår att få svar på.
Snart är det ju kanelbullens dag. Och det vill man ju för allt i världen inte missa att fira! Så för att inte riskera nått så firade vi idag istället. Med kanonsmarriga, om än lite brända här och där, bullar! Bakade med omsorg…nåja… bakade på trangiakök. Det ni! Så nästa gång Upptäckarna sjuntorp drar till skogs kan de bjuda på nybakat minsann!
En stor sak när man blir upptäckarscout (åk4-5) är att få sitt knivbevis. Först när man fått det, får man lov att ta med sin egen kniv på möten. Vi brukar säga att bevismärken har man på ett sätt till ”låns”, då de kan bli återtagna om scouten skulle missköta sig med kniven. Ett bevismärke behöver man ju såklart också jobba för, så idag tog vi första steget mot att skaffa knivbevis!
En viktig del är att lära sig att sköta om sin kniv på rätt sätt, och det betyder att vi också lär oss att slipa våra knivar så de är i tipptopp skick när vi behöver dem.
För Upptäckarscouterna år 2 är det Yxa/sågbevis som gäller. Samma sak gäller där, vi följer scouternas hederskodex och vi är varsamma om redskap och varandra. Alla scouter gjorde en myckey god insats och jobbade med säkra steg mot sina märken!
